fredag 28 september 2012

En vecka med Varga pin-up girls.


Så här vill jag se ut hela nästa vecka. En bild för varje veckodag.
Det hade ju definitivt piggat upp tillvaron.
Måndag!
Sailor-tema får starta igång veckan.


Tisdag!
 Lite mer uppstyrd denna dag. Kanske ska jag på ett viktigt möte.


Onsdag!
Lill-lördag och jag går på club.


Torsdag!
Orkar inte gå utanför dörren, efter gårdagens eskapader. Så därför behöver jag inte heller klä på mig.


Fredag!
På´t igen. Denna kväll blir det dans för hela slanten.


Lördag!
Middag med maken.


Söndag!
Vaknar upp pigg och fräsch. Vad göra idag? Ja...det tål att tänkas på.

Dessa bilder är från en bok om en av mina favorit illustratörer Alberto Varga. Köpte den på en loppis i Los Angeles och är så glad att jag har den. Tröttnar aldrig att titta på de vackra bilderna och försöka förstå hur i hela världen han kunde teckna så fantastiskt.






torsdag 27 september 2012

Floran.


Av pappa har jag fått "Nordens Flora". Jag har börjat studera dessa lite närmare. Dels för de vackra illustrationerna, men även för att det känns väldans bra att kunna namnen på våra blommor.

Studera blommor!! Jag hör ju hur det låter. Detta är ju inte direkt vad jag skulle ägnat mig åt för fem år sedan, men mycket förändras. Man omprioriterar när åldern smyger sig på. Andra saker känns (mycket) viktigare än att tex vara ute och festa och det bästa är att jag inte längre har någon separationsångest från mina ungdomsår. Jag känner mig snarare glad åt att jag faktiskt har intressen, vilket inte alls är alla förunnat.
Så ja...det är väl den nyss fyllda 30-åringen i mig som talar, men jag kör helt enkelt på och nördar in mig i alla dessa "pensionärsämnen" som tilltalar mig.
Så därför tycker jag vi tar en liten titt på dessa fin fina böcker som jag gladeligen bläddrar i.








onsdag 26 september 2012

Grattis, grattis (till mig själv)!

Ett hopp...

Tjoflöjt! Idag fyller jag år. 30 hela år närmare bestämt.
Det firar jag med två glada bilder (från förra året) som jag tycker mycket om.

med landning.

tisdag 25 september 2012

Krig i byxan.



En underbar doft av rosor, knappast!

När lillen gör i blöjan kan jag inte låta bli att fnissa för mig själv. Det är som att det gömmer sig en armé av kulsprutor i byxan. Ibland låter det som en hel arsenal pepprar sig fram och andra gånger verkar det som det är en ensam krypskytt som gör sig hörd.
Ja...och lillen ser helt obrydd ut, som att ingen ska tro att det är han. Istället tycker han att någon annan ska få skulden för att ha en krigszon i brallan.

Höstfägring!


I helgen for vår lilla familj till mina hemtrakter i Närke. Vi var fullbokade som vanligt. Alltid har vi ett strikt schema att följa för att hinna träffa släktingar, kompisar och även att bara få vara.

Denna gång var det släktingar som ville klämma på bebis och även fira mig lite grann eftersom jag fyller år i veckan. Sedan hann vi även med att träffa Frida, hennes make och deras lilla, lilla bebis (som var så söt).
Mamma, jag, lillen och hunden Nalle var också ute på en lyckad kantarelltur. Älskar att gå i skogen, det ger sådan frid. Ännu bättre är det när Nalle får vittring på älg, då blir det himlans spännande. För man vet aldrig om herr/fru älg får för sig att stega ut på skogsvägen och visa upp sin vackra nuna.

Det var i alla fall en underbar helg, enda kruxet är att jag alltid vill stanna kvar. Flytta hem igen. Men den värsta hemlängtan brukar lägga sig efter någon dag när jag väl har kommit hem till ön igen.


Svampar i klungor.


Åkrar i skogen.


 Giftig men grann.


Mammas damm.


Kantarellerna blev till toast och till det en "fattigmanssoppa" på potatis och morötter. Mycket, mycket gott!


Kalasfint!!


Blommor som fortfarande står pall.


Liljekonvaljen med sina röda bär.

måndag 24 september 2012

Cravings!



När jag var gravid hade jag cravings. Salta katten, blodgrape och mannagrynsgröt var några, men framför allt var det jordgubbar. Jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om jordgubbar. Visst det är gott med jordgubbar med mjölk eller på tårta. Men den här våren var det helt galet vad jag ville ha jordgubbar....och det med detsamma!
Tyvärr var det fel säsong så allt som fanns i butik var superbesprutade utländska gubbar att inhandla. Dessa ville jag helst inte äta just för den kraftiga besprutningen.
Men däremot kunde jag ju lukta. Med ett kraftigt ökat luktsinne nosade jag mig fram till grönsaksavdelningen där gubbarna fanns och där stod jag, ett flertal gånger med en förpackning i handen och sniffade mig mätt på den underbara doften. Detta slutade såklart med att jag köpte en besprutad ask. Kunde inte stå emot!
Det visade sig dock att doften bedrog, för gubbarna smakade ingenting.
Jag fick i alla fall senare, under sommaren min beskärda del av dessa godbitar.
Vilka cravings har/hade du?

torsdag 20 september 2012

Höst vid havet.



Havet vid den här tiden på året ser helt annorlunda ut än på sommaren.
Stranden, vattnet, vassen, allt är i en ton av gråblå pastell.
Jag älskar att promenera på stranden vid hösttider. Inte en kotte syns till, eventuellt ses några skoavtryck från någon som promenerat med hunden.
Det känns lätt att andas för luften är hög och klar. Tankarna klarnar och
man känner sig stark och nyfiken på vad hösten har att erbjuda.

Det är verkligen en lyx att ha strand och hav så nära. Jag tror inte jag förstår vilket privilegium det är, jag har blivit för van helt enkelt.



onsdag 19 september 2012

Påklädning!



Det är inte alltid helt enkelt att sätta på sockar på arga sprattelben.

Grönsaker!


I ett tidigare inlägg skrev jag om usel tillväxt på årets odling, men allt gick inte åt skogen. Växthuset har faktiskt producerat bättre än förväntat och i potatislandet blev det en hel del plugg.
Det vi fick allra mest av var tomater och det känns faktiskt som en av de viktigaste grönsakerna att lyckas med eftersom det inte är mycket som slår egenodlade, solmogna tomater.
Så ja...jag kanske inte ska deppa ihop helt och hållet ändå.



måndag 17 september 2012

torsdag 13 september 2012

Frida & I



Frida, min allra bästa vän har också fått en baby. 2 veckor och 5 dagar efter våran pojk tittade han ut. Detta känns helt underbart!!

Frida och jag har följt varandra i livet sedan sex års ålder. Vi har gjort allt det där vänner gör och inte bör göra.
Som person är Frida en smart, trygg och modig tjej som alltid ställer upp, hon tappar (nästan) aldrig humöret, och hon har en förmåga att bli omtyckt av alla människor hon möter och framför allt så har hon tålamodet att stå ut med mig. Denna goa människa har jag fått äran att ha i mitt liv i 24 år och att vi lyckats att vara så nära vänner under alla dessa år känns helt fantastiskt. För vi bor nämligen 40 mil ifrån varandra och det har vi gjort i nästan 9 års tid och det vet vi ju alla att långdistansförhållande kan vara förödande både för käresta och vänner.
Duster har vi också haft, många, men att hitta tillbaka till varandra det har vi alltid gjort. För duster kan man ha, olika intressen kan man ha, att bo i olika städer går också bra. Men den värsta fienden för en relation är att när man utvecklas åt olika håll, speciellt när man inte ses så ofta. Telefonsamtalen tenderar att minska, samtalsämnen sinar och din kära vän är inte längre lika aktiv i dina tankar. Plötsligt är ni bara...bekanta.

Det är så sorgligt när detta händer. Så därför är jag så glad att vi har fått barn så nära inpå varandra. För detta gör att vi ligger i fas i våra respektive liv. Vi kommer följas åt med händelser, problem och allt som kan tänkas dyka upp nu när vi blivit mammor.
Så förhoppningsvis fortsätter vi att ringas, vi fortsätter att tala i mun på varandra och Frida och hennes lilla familj fortsätter att finnas med i mina tankar och planer. För något annat vore helt otänkbart.

onsdag 12 september 2012

Morgonstund!


I helgen bodde vi hos min makes brors familj.
Klockan var tidig när jag gick till ortens bageri för att inhandla frukostbrödet. När jag kom tillbaka till huset blev det lite fotografering i trädgården. Trots höstmånad värmde solen och dess strålar letade sig fram mellan buskar och träd. Det var med andra ord en underbar morgon, vilket gjorde att inspirationen inte lät vänta på sig.


En utomhusgardin framför fönstret.


Färgat glas i ett fönster är alltid en hit.


Den här tiden är den bästa på hela året. Synd att den skyndar förbi så snabbt.

måndag 10 september 2012

Traktorkörning!


Min make och jag tar hand om en liten åkerplätt (vi äger den inte) på ca 0.5 hektar. Igår var det dags att harva, så jag satte mig med glädje bakom ratten. För är det något som jag tycker är enormt kul och meditativt så är det att köra traktor. Kanske lite otippat, jag vet inte....men jag önskar att fler fick chansen att puttra runt på åkern. För det är där, bakom ratten de bästa idéerna och tankarna kommer till dig. Jag lovar.


fredag 7 september 2012

Lökmiss!


Ja vad ska man säga? Årets skörd utav grönsaker blev verkligen inte som jag tänkt mig.
Dåligt väder, sniglar, rådjur, kålfjärilar, katt som rakat runt fröer/plantor när hon använt landet som toalett.
Med andra ord, inga goda förutsättningar.
Det som växte riktigt dåligt var löken. Bilden ovan är från förra året. Då hade vi lök enda in i februari.


Det här är skörden från i år! 13 lökar i storlek mini. Tur att jag inte livnär mig på grönsaksodling.

onsdag 5 september 2012

Vilohelg!


Äntligen har jag orken att skriva lite här på bloggen sedan vår lilla bebis kom till världen.

I helgen kom min mor och mormoder och deras män på besök. Vi åkte till vår stuga för lite kvalitetstid.
Det var helt underbart att ha människor runt sig som gjorde mat och fixade. Jag behövde inte göra ett jota. Bebis var jättesnäll och låg mest och sov.


Det blev riktig husman med äppelpaj till efterrätt. Jag åt så mycket att jag blev dålig. Sedan den lille kom så har inte maten smakat något, jag har bara slängt i mig den. Ett nödvändigt ont! Så det här var helt underbart.


Efter maten gick vi till hamnen och tittade lite. Havet var alldeles spegelblankt, så då passade min make och mammas man att puttra ut med båten och lägga lite nät.


Beundrade den vackra träbåten.


Jag kände mig båda lugnare och gladare. Urvriden disktrasa är det jag mest identifierar mig med nuförtiden.

Hur fantastisk bebis än är så kan man aldrig föreställa sig hur annorlunda allt blir. Att bara få vara betyder så mycket.
Så tack Lena, Bernt, Siv och Lennart för att ni kom och räddade mig lite.