I smyckeskrinet.

En gång fick jag en ask av min mormor, asken var ett smyckeskrin full med broscher och några örhängen. Låt oss öppna locket och förundras.

Åhh, så läckert. Nu använder jag inte speciellt mycket smycken, mest bara när jag ska vara fin. Men däremot tycker jag mycket om att titta på smycken. De är ju så oerhört vackra och saker och ting som är vackra är det bästa jag vet.

Den här broschen är väldigt speciell, den är nämligen gjord av hår. Under hela 1800-talet och en bit in på 1900-talet gjorde man dessa otroliga smycken av hår. Jag tror att allt började i Dalarna om jag inte minns fel.  Ett otroligt hantverk. Vilket pill.

De här örhängena i klipps tycker jag är otroligt tjusiga. Inte är det något värde i dem (eller någon av de andra  smyckena heller för den delen) men ett affektionsvärde har de allt. Jag skulle så gärna vilja veta vem som burit dem och vad de har varit med om.

 Fint som snus.