Helgen som gick.

Vilket väder vi fick...denna helg. Just idag, söndag var det extra fantastiskt och jag njöt i fulla drag. Som vanligt var det på den norra delen av ön som vi spenderade vår lediga helg och ja, den var härlig och fixig.

Först och främst måste jag ju visa lillens spiror som stack fram under bordsduken. Älskar dem, så gosiga de är de där små mumsbitarna.

En massa promenader blev det i helgen. Lillen skulle sövas och då passar det ju att promenera. Sen är det ju inte helt fel att det börjar bli alldeles underbart ute. Man vill ju knappast sitta inne och trycka.

Allt vill slå ut. Visa upp sitt grannaste jag. Men såklart det. Har man väntat hela vintern och hela denna lååånga våren så är det ju inte konstigt att man vill spirar och vara grön och fin.

Jag lattjade i skogen. Kan ju inte låta bli att hoppa upp och balansera på stock och sten, gammal gymnast som jag är.

 Hej solen.

Katt jaga pippi. Katt fånga pippi. Katt visa upp pippi.

När jag var ute och spatserade vid kyrkan kollade jag ner på gången och såg dessa små, små blommor växa mellan den öländska kalkstenen. Någon vidare uppmärksamhet får de nog inte där de växer tänkte jag och förevigade dem på bild så att de kunde betraktas här på bloggen istället.

Slutligen så fräste vi landet åter igen och satta sedan potatis. En mansfot mellan varje potät lärde pappa mig när jag var liten då jag satte mina första potatisar. Några lökar pillades också ner i den mullrika jorden. Skönt. Kunde verkligen känna mig nöjd över det.