tisdag 11 mars 2014

Årskrönikan, del 4.

Bättre sent än aldrig. Här kommer sista delen på årskrönikan.

Sommaren fortsatte och vår lilla familj åkte hem till min älskade barndomsstad. Vi skulle vara hundvakt en vecka.
Stannade till vid en brygga. I den här delen av Sverige är det sjö istället för hav. Tycker båda vattnen har sin charm.

Var en dag i Askersund och hälsade på de här små liven.

Sen blev det Dalarna lite snabbt.

Kom hem till Öland. Rosorna hängde i klasar från verandataket. Älskar när det hänger rosor ovanför huvudet.

Hälsade på de här galet busiga ungarna hos makens bror.

Promenerade vid ständerna på kvällen. Passerade ett ålbottengarn.

Lillen fyllde 1. Han firades såklart av ordentligt.

Skördetiden var kommen och jag var åter ensam i stugan. Maken hade alltså farit hem och börjat jobba igen.

Jag och lillen hittade på en massa saker på dagarna, men...

 ...jag mådde inte bra. Jag fick lappsjukan. Sen en sjuhelvetes ryggont på det. Tankarna började vandra runt i huvudet. Mindre bra sådana och ingen att ventilera med. Inte bra alls när det gäller mig.

 Fast det piggade ju såklart upp att man kunde hämta grödor från landet till middagen.

Maken kom upp på helgen och vi for på moped-date och vi hade den här underbara utsikten.

Vattnet i hamnen var alldeles stilla och det började bli höst.

Han, min man, kom hem med nyfångad fisk på morgonkvisten.

Sen åkte jag äntligen hem. Hem till huset där vi bor. På riktigt. Det var så obeskrivligt skönt. Hade aldrig trott att det skulle kännas så bra. Men det var helt klart miljöombyte min lilla själ behövde. Sen var det inte heller helt fel att kunna smaska på sådana här godingar från växthuset.

Hemma gick vi som vanligt på promenad.

Jag tog en bild på en drömbåt och började äntligen jobba. Aldrig att jag hade trott att det skulle vara så skönt att vara tillbaka på jobbet. Det var precis vad jag behövde. Att åter få samtala med mina fina kollegor och komma hemifrån lite.

Fast den här vill man ju hänga med mest hela tiden.

Så kom hösten med besked.

Juliga blommor prydde nu fönsterbrädorna och...

...julträdet smyckades. Det nya året firades in med vänner och jag blundade och önskade mig ett lugnt och vackert nytt år.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar