När huset talar till en.

När vi skulle hyra ut stugan i somras möblerade vi om i ett av rummen. Detta slutade med att vi rev ut den hemskt fula gula mattan som legat på golvet i alla år. Under mattan fann vi tidningar från 1942. Jag som är väldigt historia intresserad kände genast de berömda vingslagen.
Samma känsla fick jag även när vi tog bort golv och grävde ur jord i brygghuset och fann massor med gamla skor. Det var både skor för barn och vuxna och så välbevarade. Gissningsvis var de från förra sekelskiftet. Vi hittade även en arm från porslinsdocka. Vem hade haft den?
Några år tidigare fann vi ett fotografi på en kvinna i spånet som ligger på golvet på vinden. Bilden måste också ha varit från förra sekelskiftet.

Hjärtat slår lite fortare och jag blir så himla nyfiken när man hittar sånt här. Gömda skatter i huset man älskar. Jag vill verkligen veta allt om husets historia. Hur såg livet ut på den lilla gården?
När vi hittade den gamla hönsluckan och kättingen som fortfarande hängde kvar på väggen där kon hade stått fastspänd. Då blir allt ännu tydligare. Här fanns det verkligen liv. Det var inte bara ett sommarhus utan någons vardag.

Önskar så att jag kunde forska om husets historia. Få skriva ner allt till kommande generationer. Lite som en husdagbok.

Kanske är det någon som läser det här och känner till mig och vet något om huset. Då får ni hemskt gärna kontakta mig. Allt är nämligen av intresse.